Värdediskriminering
Även om det fortsatt kommer att finnas skillnader i lön mellan människor beroende på utbildning, erfarenhet och ansvar är det fackföreningsrörelsens uppgift att bekämpa de löneskillnader som har sitt ursprung i marknadstryck eller patriarkala strukturer. En tydlig sådan uppgift för LO är att motverka den strukturella diskrimineringen av kvinnodominerade yrken.
För att göra det på ett framgångsrikt sätt, krävs att fackföreningsrörelsen förmår skilja på olika typer av lönediskriminering.
- Direkt diskriminering innebär att kvinnor och män får olika lön för lika arbete. Denna typ av lönediskriminering är tämligen ovanlig på LO-förbundens avtalsområden och inte den drivande faktorn bakom löneskillnaderna mellan kvinnor och män.
- Befattningsdiskriminering innebär att kvinnor och män sorteras till olika arbetsuppgifter, eller positioner med olika status, på en arbetsplats eller inom ett yrke, till kvinnors nackdel. Diskrimineringsmekanismerna sker ofta vid rekryterings- eller befordranstillfällen.
Dessa två typer av diskriminering är i första hand en fråga för förbundens centrala och lokala arbete med arbetsorganisation och lönekartläggning. Kollektivavtalens utformning har också betydelse. Den tredje typen, värdediskriminering, kräver en stark samordning inom löntagarkollektivet.
Värdediskriminering innebär att det finns omotiverade skillnader i lön mellan yrken som kan antas vara av lika värde och svårighetsgrad. Tydligast är skillnaden i värdering av typiskt manliga och typiskt kvinnliga yrken och arbetsuppgifter. Kvinnodominerade yrken nedvärderas systematiskt vid lönesättning och finns i det lägst avlönade skiktet av löntagare. Värdediskriminering riktar sig mot yrken och sektorer, inte mot individer. Män som arbetar inom kvinnodominerade yrken drabbas också av värdediskrimineringen.
Jämställda löner
Samordnade krav för att minska löneskillnaderna mellan kvinno- och mansdominerade avtalsområden, har stor potential att skapa mer jämställda löner. Det är främst inom LO-samordningen som det går att åstadkomma en sådan utjämning av lönenivåer mellan avtalsområden.
De senaste avtalsrörelserna har LO genom samordnade förbundsförhandlingar framgångsrikt börjat bekämpa den värdediskriminering som drabbar kvinnligt dominerade branscher och yrken. Det har krävt relativlöneförändringar mellan avtalsområden, inom ramen för vad som är samhällsekonomiskt försvarbart. Det kräver i sin tur en bred acceptans inom fackföreningsrörelsen, så att inte grupper som har marknadskrafterna i ryggen kompenserar sig på ett sätt som motverkar ambitionen till mer jämställda löner.