Underlätta återgång till arbetet
Telefonen ringer hos Lisa, skyddsombudet. Det är medlemmen Kalle som ringer. Lisa vet att han varit borta från jobbet en längre tid. Kalle berättar att han är kallad till ett rehabiliteringssamtal med sin chef nästa torsdag. Nu undrar han vad det innebär. Lisa berättar att det är ett möte för att ta reda på om något kan göras på arbetet för att underlätta och snabba på hans återgång till arbetet. Hon frågar om han vill att Lisa eller någon annan facklig förtroendevald ska följa med honom på mötet. Han är lite fundersam om det verkligen är nödvändigt eftersom han tycker att kontakten med chefen är god och vad ska chefen tycka om han har någon med sig ”att hålla i handen”? Fast det är klart det skulle kanske kännas skönt.
Sätta sig in i rehabiliteringsärendet
Lisa förklarar att han är i sin fulla rätt och att det är vanligt att man har en facklig representant med sig. Det är inget som chefen tar illa vid sig av. Hon förklarar också att det, även om kontakten med chefen är god, ändå är bra att inte vara ensam vid rehabiliteringsmötet. Kalle undrar om Lisa kan följa med. Självklart gör jag det svarar Lisa. För att kunna vara ett stöd för dig och på bästa sätt kunna visa dig olika alternativ om det är nödvändigt så vill jag att vi träffas och går igenom dina problem. De bestämmer att träffas på tisdagen och Lisa avsätter en och en halv timme för träffen med Kalle men är mentalt inställd på att det kan ta längre tid beroende på hur lättpratad Kalle är. Lisa anser att minimitiden för att sätta sig in i ett rehabiliteringsärende via detta första möte är en timme, men av erfarenhet vet hon att det oftast inte räcker.
Uppmaning att kontakta facket
När hon lägger på luren tänker hon på hur bra det är att fackklubben lyckats få till stånd att det i kallelsen från arbetsgivaren till rehabiliteringsmöten står en uppmaning till medlemmarna att de ska ta kontakt med facket eller skyddsombudet och att de fått med både namn och telefonnummer till dem som hanterar rehabiliteringsärenden i klubben. Innan den uppgiften fanns med var det ett elände att få tag på rehabiliteringsärenden i första skedet. Lisa misstänker att det till och med fanns ärenden som aldrig kom till fackets kännedom.
Information på arbetsplatsmöten
En annan bra sak som hänt senaste året var den anpassnings- och rehabiliteringspolicy som arbetsgivare och fack gemensamt arbetat fram via skyddskommittén. Men det som gett bäst effekt är nog att företaget gett cheferna en rejäl genomgång om rehabiliteringsprocessen vilket innebar att de blivit säkrare i sin hantering. Numera tas det upp på arbetsplatsmötena hur rehabiliteringsgången ser ut på företaget och både fackombudet och skyddsombudet är med och informerar tillsammans med chefen.
Fackliga checklistor
På måndag eftermiddag förbereder sig Lisa inför mötet med Kalle genom att gå igenom regelverket för sjukskrivning och vad som står i kollektivavtalet om arbetsanpassning och rehabilitering. Hon tar också fram några checklistor som facket tagit fram för att ha till hands i den utredning som hon kommer att göra med Kalle som förberedelse inför mötet med chefen där i princip samma utredning ska göras. Hon påminner också sig själv om att hon inte kan och får bestämma något utan att det är Kalles val som gäller. För att få reda på vad han vill med sitt framtida liv måste hon ställa öppna frågor, "var", "vad" och "hur" är bra ord i dessa sammanhang.
Noggrann genomgång av arbetets innehåll
Vid träffen med Kalle berättar Lisa först om rehabiliteringsprocessen. Om kommande möten, syftet med rehabilitering, arbetsgivarens skyldigheter, Försäkringskassans roll, Kalles rättigheter och skyldigheter. Därefter berättar Kalle om sina problem. Han har haft problem med sin nacke till och från de senaste tio åren men så för cirka fem veckor sedan fick han rejäl värk och stelhet i nacken. Tillståndet är ovanligt envist och vill inte släppa. Läkaren har ordinerat smärtstillande, distalgesic och alvedon. Han har även blivit remitterad till en sjukgymnast. Som han känner det för närvarande kan han inte göra någonting överhuvudtaget på jobbet. Och just nu har han svårt att tänka sig att det någonsin kommer att fungera eftersom han ofta känt att arbetet belastar honom så att han i stort sett alltid har känningar i nacken. Tillsammans går de igenom vilka arbetsuppgifter han har på arbetet. Resultatet av genomgången är en minutiös arbetsbeskrivning. Kalle funderar på vilka arbetsuppgifter han kan göra utan att känna av sina nackbesvär. Medan Kalle berättar antecknar Lisa noga. Det visade sig att det fanns många moment som faktiskt fungerar men att de momenten alltför ofta ”överröstades” av de belastande momenten.
Arbetsfördelning, pausgympa och hjälpmedel
Lisa frågar om han har några hjälpmedel i sitt arbete för att avlasta nacken, om han hinner ta pauser, om de använder det pausgympaprogram som företaget tillsammans med företagshälsovårdens sjukgymnast tagit fram. Hon frågar även om han har några idéer om hur man skulle kunna göra för att han skulle kunna fungera på arbetet igen. Det visar sig att han faktiskt vid ett tillfälle för ungefär ett år sedan pratat med sin chef om en smärre ändring i fördelningen av arbetsuppgifter på hans arbetsplats och även vid detta tillfälle frågat om han kunde få ett höj- och sänkbart arbetsbord. Chefen hade vid detta tillfälle inte utrymme i budgeten men skulle återkomma. Inget har dock hänt och Kalle ville inte tjata.
Förslag på åtgärder
Lisa sammanfattar att det kanske kan fungera för Kalle om vissa arbetsmoment tas bort och att ett inställbart arbetsbord skulle underlätta. Kalle instämmer och de kommer överens om att dessa åtgärder är de förslag som de i nuläget ska lämna till arbetsgivaren vid rehabiliteringsmötet på torsdag. De kommer också överens om att det verkar rimligt att Kalle provar under en tremånadersperiod och att ett avstämningsmöte ska ske därefter.