LO fakta - alla fakta

Organisationsgraden är lägre i storstäderna än i övriga landet sedan lång tid tillbaka. Lägst är organisationsgraden i Stockholm. Trots det är det fackliga intresset större bland LO-medlemmar i storstäderna. Desamma gäller intresset att åta sig fackliga uppdrag. Många kan tänka sig att bli medlemmar även bland icke fackligt anslutna arbetare i storstäderna. Det framgår av den sjätte rapporten i serien Röster om facket och jobbet.

Skriften handlar om integrationen i det svenska samhället. Utgångspunkten är hur framgångsrik introduktionen av personer med utländsk bakgrund varit på arbetsmarknaden.

Denna handledning är tänkt som ett stöd för det fackliga arbetet kring det näringspolitiska programmet och fackliga insatser i det regionala tillväxtarbetet.

En annonsbilaga som handlar om underlagsrapporten till LO-kongressen 2008 Fler jobb - bättre jobb.

LOs synpunkter på den framtida infrastrukturplaneringen begränsas till vissa övergripande frågor och prioriteringar samt angivande av de planeringsnivåer som bör bilda utgångspunkt för det fortsatta arbetet. LO lägger i detta skede inga närmare synpunkter på enskilda projekt.

Löner år 2001 - Löner och löneutveckling år 1994-2001

Trade Union Activities and Trade Union Work.

The views on setting of wage rates and wage differences

Views on trade union membership and the unions' tasks.

Average monthly salary in SEK and per cent in 2006.Manual workers.

Average monthly salary in SEK and per cent in 2005. Manual workers.

Denna rapport om våra offentligt finansierade verksamheter är framtagen inom ramen för ett välfärdsprojekt som initierades av LO-kongressen 2004. Välfärdstjänsterna är av central betydelse för hur vi medborgare formar våra liv. Tillgången till vård, skola och omsorg avgör i mångt och mycket vår frihet att själva bestämma hur vår tillvaro ska se ut. Att skapa detta oberoende för var och en – oavsett individuella förutsättningar – är grundplåten i den svenska välfärdsmodellen. Systemet bygger på långtgående ambitioner att omfördela såväl resurser som risker för att garantera alla medborgare trygghet. Omfördelningen sker dels mellan grupper i samhället och dels över individers livstid. Alla är med och finansierar välfärden och alla får del av den på lika villkor.

Rapporten ska behandlas av LO-kongressens ombud nästa år. Bakom förslagen i rapporten står LOs styrelse. Förbunden vill stärka sin samverkan kring framför allt två centrala kärnfackliga områden. Dels i arbetet för att värva fler medlemmar och då särskilt ungdomar. Dels i arbetet för att få fler arbetsplatser att teckna kollektivavtal. LO-styrelsen föreslår i rapporten att LO ska forma en modell för hur man gemensamt ska förstärka förbundens arbete med kollektivavtalsteckning, till exempel när det gäller kartläggningsarbete. Styrelsen föreslår även att det vid konflikt om kollektivavtalsteckning ska vara möjligt för förbunden att begära resursförstärkning från andra förbund och LO.

Frågan om hur Sverige kan få fler jobb och bättre jobb är nästan alltid lika aktuell. Fackföreningsrörelsen vill ha fler jobb – men inte till vilket pris som helst. Fler jobb måste alltid gå hand i hand med att de nya jobben blir bra jobb. Under lång tid lyckades Sverige skapa både fler och bättre jobb. Under de senaste 15 åren har dock utvecklingen sett sämre ut. Jobben har inte blivit fler och arbetsvillkoren för vissa grupper har försämrats. I 2006 års valrörelse aktualiserades frågan om jobben än mer. Frågan om det går att få både fler och bra jobb och hur det i sådana fall är möjligt har varit i centrum för debatten sedan dess.

Promemorian föreslår att löneskatten avskaffas för personer födda 1937 och tidigare. Detta berör både anställda och egenföretagare. Skattesänkningen är en följd av att den 1 januari 2007 avskaffades löneskatten för personer födda 1938 och senare när de fyllde 65 år. Löneskattesatsen för personer födda 1937 och tidigare är nu 24,26 procent. Skattebortfallet beräknas till cirka 300 miljoner per år. Syftet anges vara att det ska bli mer attraktivt att anställa äldre och skattesänkningen ska träda i kraft den 1 januari 2008.

Lönegapet mellan arbetare och tjänstemän har ökat stadigt de senaste åren och år 2006 var inget undantag. Den genomsnittliga månadslönen var då 19.600 kronor för arbetare och 28.200 kronor för tjänstemän. En skillnad på hela 8.600 kronor till tjänstemännens favör. I procent räknat är skillnaden 44 procent. Uppdelat på privat och offentlig sektor så är det tjänstemän inom privat sektor som har högst medellön, 29.700 kronor, medan arbetare inom offentlig sektor har lägst med 17.900 kronor. Det visar LOs årliga bearbetning av Statistiska centralbyråns lönestrukturstatistik gällande år 2006.