Fråga facket Fråga facket

Välfärden är ingen marknad

Med de förslag som nu presenterats i Ilmar Reepalus utredning kan viktiga steg tas för att åtgärda de problem som vinstdriften och marknadsexperimenten ställt till med i svensk välfärd, skriver Karl-Petter Thorwaldsson, LO och Therese Guovelin, LO.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Publicerad i Göteborgs-Posten 19 maj 2017

Vi ser nu hur de privata välfärdsbolagen och deras lobbyister mobiliserar som aldrig förr. Pengarna rullar, annonser pumpas ut och debattsidor fylls. De borgerliga partiledarna hejar på och Sverige-demokraterna följer lydigt efter.

Vad är det som har hänt? Jo, regeringens utredare Ilmar Reepalu har föreslagit att privata företag inte längre ska ha fri dragningsrätt på medborgarnas skattepengar. Han vill att de privata vinster som kan plockas ut ur skola, vård och omsorg ska begränsas till bara sju procent.

Det är det mest socialistiska förslaget sedan löntagarfonderna utropar Jan Björklund (L). I så fall skulle i stort sett hela den industrialiserade världen vara socialistisk. Sveriges kommersialiserade välfärd är nämligen internationellt unik. Svensk välfärd har sedan 90-talet utsatts för ett marknadsliberalt systemskifte som saknar motstycke i något annat jämförbart land. Vi är till exempel det enda land i OECD som tillåter skattefinansierade skolor att drivas i vinstsyfte.

Miljardbelopp har plockats ut från välfärden och gått till aktieägares vinster. Eftersom det är svårt att öka intäkterna i skattefinansierad verksamhet återstår att skära i den kostnad som är störst; lokaler, utrustning och personal. Samtidigt ser vi hur företag försöker öka sina vinster genom att locka till sig de lättaste eleverna. Och i den äldreomsorg som drivs av riskkapitalbolag är det lägre bemanning, fler timanställda och en lägre utbildningsnivå bland de anställda.

Stoppa vinstjakten

Att ersätta krav om stopp på vinstjakt med krav på kvalitet gör det inte bara svårt att mäta, det riskerar också att dränka välfärdsarbetarna i onödig byråkrati. Kvalitetsspåret är egentligen ett byråkratispår, som leder till sämre kvalitet och än mer pressad personal. Vi behöver få ett stopp på vinstjakten. Bara på det sättet kan vi se till att barnen får den undervisning de behöver, att äldre får en bra omsorg och att vi alla får en bra vård när vi blir sjuka. Välfärden är inte och ska inte vara en marknad.

Samma uppfattning har enligt samstämmiga mätningar en överväldigande majoritet av svenskarna. Vi har svenska folket på vår sida.

Med de förslag som nu presenterats i Ilmar Reepalus utredning kan viktiga steg tas för att åtgärda de problem som vinstdriften och marknadsexperimenten ställt till med i svensk välfärd. Vi betalar skattepengar för att de ska gå till vår gemensamma välfärd. Inte till privata vinster. Men Jan Björklund, Jimmie Åkesson och resten av högern vill annorlunda. Det är en debatt vi gärna tar.

Karl-Petter Thorwaldsson LOs ordförande

Therese Guovelin LOs förste vice ordförande