Publicerad i Östersunds-Posten 21 juni 2020
LO välkomnar att den socialdemokratiskt ledda regeringen under coronakrisen har stärkt a-kassan genom höjda ersättningsnivåer och förbättrade tidsgränser. Men det räcker inte. Sveriges arbetslöshetsersättning har försämrats kraftigt under 2000-talet, framför allt av alliansregeringen.
Tyvärr pekar den utredning om a-kassan som nyligen presenterades i fel riktning.
Den föreslår till exempel att det nuvarande arbetsvillkoret ersätts med ett inkomstvillkor. Det betyder i praktiken att en lågavlönad måste arbeta längre än en högavlönad för att ens bli kvalificerad för ersättning, vilket skulle missgynna LO:s kvinnor. Samtidigt föreslår utredningen att ersättningsnivån trappas ner tydligare och snabbare än idag. Det betyder att fler av våra medlemmar kan tvingas välja mellan fattigdom och att ta vilket jobb som helst oavsett lön och arbetsvillkor. De förslagen är både orättvisa och kontraproduktiva.
Från LO:s sida har vi sedan länge fört fram konkreta förslag om hur a-kassan kan förbättras. Vi föreslår till exempel att:
De allra flesta löntagare ska kunna få sina inkomster försäkrade arbetslöshetsförsäkringen. Taket för ersättningen måste höjas och ersättningen behöver följa löneutvecklingen.
Ersättningsnivån ska vara minst 80 procent så länge man är arbetslös, både under ersättningsperioden om 300 dagar och i den arbetsmarknadspolitik som vid behov tar vid därefter.
Det ska gå att få full ersättning efter 12 månaders a-kassemedlemskap och sex månaders arbete.
Tröskeln för vilken arbetsmarknadsförankring som går att försäkra behöver sänkas till 40 timmars arbete i månaden. De med osäkra anställningar som inte vet hur mycket de får arbeta varje månad ska inte behöva tveka att gå med i en a-kassa.
En sådan arbetslöshetsförsäkring har två stora fördelar. Den är solidarisk och den är bra för Sverige. Den är solidarisk genom att arbetande och arbetslösa inte behöver konkurrera genom att bjuda under varandra i lön och anställningsvillkor. Den är bra för Sverige genom att den skyddar den enskildes ekonomi och på så sätt håller köpkraften uppe vid arbetslöshet.
Det handlar om trygghet för vanligt folk. Men också om samhällsekonomiskt förnuft.
Susanna Gideonsson, LOs ordförande
Anna Eriksson, ordförande LO-distriktet i Mellersta Norrland