Publicerad i Dagens Industri 27 januari 2015
2014 var BNP per svensk lägre, i fasta priser, än nivån 2007. Under åren 2008 till 2014 var tillväxten per person i genomsnitt strax under noll procent. Detta kan jämföras med perioden 1995 till 2007 då tillväxten per person i genomsnitt var tre procent per år. Om utvecklingen åren 2008 till 2014 hade följt den tidigare trenden så hade varje svensk idag haft en genomsnittlig ekonomisk produktion som var 94.000 kronor högre än det faktiska utfallet. Man kan tala om sju förlorade år.
Det vanligaste måttet på ekonomisk tillväxt är bruttonationalproduktens, BNP, utveckling i fasta priser på årsbasis. Detta mått tar dock inte hänsyn till hur befolkningsstorleken i det aktuella landet har utvecklats. För att studera hur tillväxten förändrat utrymmet för välstånd för landets invånare behöver vi studera tillväxten i relation till befolkning. Ett lands ekonomiska tillväxt behöver vara större än landets befolkningsutveckling för att tillväxten per capita ska vara positivt.
Om man studerar BNP i relation till befolkningen så kan vi konstatera att BNP i genomsnitt växte med tre procent under åren 1995 till 2007. Tillväxten drevs i huvudsak av ökad produktivitet. Under perioden ökade produktiviteten med i genomsnitt nära tre procent per år.
Under slutet av 2008 och början på 2009 genomgick Sverige en djup ekonomisk kris. BNP sjönk kraftigt men återhämtade sig under 2010. Men de därefter följande åren har tillväxten utvecklats mycket blygsamt samtidigt som befolkningen i Sverige ökat relativt kraftfullt med omkring 500.000 personer. Då BNP utvecklades svagare än befolkningen är BNP per capita idag något lägre än nivån som gällde 2007. Därtill understiger BNP påtagligt den nivå som skulle ha gällt om utvecklingen hade följt den historiska trenden. 2008 till 2014 växte antalet arbetade timmar i den samlade ekonomin i ungefär samma takt som tidigare period. Den svaga utvecklingen av BNP förklaras istället i huvudsak av att produktivitetstillväxten under perioden var nära noll.
Hade BNP per capita följt den historiska utvecklingstrenden så skulle varje svensk idag haft en genomsnittlig ekonomisk produktion som är 94.000 kronor högre än dagens faktiska nivå. Eftersom det mesta tyder på att BNP per capita i Sverige nu utvecklas på en bana som både är lägre och flackare än tidigare så kommer avvikelsen från trend att vidgas under de kommande åren.
Sveriges svaga utveckling av BNP per capita är en tendens vi delar med stora delar av vår omvärld. En internationell utblick ger vid handen att BNP-utvecklingen per capita har varit svag eller negativ i flertalet av OECD-länderna under åren sedan finanskrisen. Utvecklingen i Sverige är bättre än i Storbritannien, i nivå med utvecklingen i Frankrike och sämre än i Tyskland.
Den låga tillväxten i Sverige stämmer till eftertanke. Den svaga utvecklingen av produktiviteten i Sverige gör att BNP per capita utvecklas dåligt trots att antalet arbetade timmar har ökat. Den svaga produktivitetsutvecklingen och den därmed låga tillväxten kommer att få påtagligt negativa effekter på det individuella välståndet och samhällets möjligheter att finansiera den gemensamma välfärden.
Den svaga ekonomiska utvecklingen i Sverige visar att den ekonomiska politiken behöver fokusera på åtgärder som ökar antalet arbetade timmar såväl som åtgärder som höjer arbetsproduktiviteten. Vi ser tre reformer som särskilt viktiga att lyfta fram:
Skattereform: Sverige har ett skattesystem som i flera delar gynnar improduktiva investeringar och låg produktivitet. Sprickorna i skattesystemet har funnits länge men har accentuerats under de senaste åren med tillkomsten av nya skattesubventioner, avdrag och särlösningar. Sverige behöver en bred skattereform som hanterar de omfattande bristerna.
Utbildning: Löntagare med låg utbildning har idag en mycket större risk för arbetslöshet än den med en högre utbildning. Insatser som ökar andelen i arbetskraften med fullgjord gymnasieutbildning bör ha en påtagligt positiv effekt på arbetslösheten och därmed bidra till fler arbetade timmar. Ökade insatser för utbildning och kompetens kan också motiveras från ett produktivitetsperspektiv. Två centrala reformområden bör vara att förbättra resultaten i den svenska grundskolan samt höja kvaliteten i den yrkesinriktade gymnasieutbildningen.
Ökad efterfrågan: Den ekonomiska doktrin som varit rådande i Europa från år 2010 med krav på snabb budgetkonsolidering har förvärrat Europas ekonomiska problem. Länder med låg statsskuld och stora bytesbalansöverskott har inte tagit sitt ansvar. Den svaga ekonomiska utvecklingen i Europa har pressat ner produktionen också i Sverige. Situationen i Sverige har dessutom förvärrats av en felaktig penningpolitik och en alltför stram finanspolitik. En central reform för att främja tillväxten är en samlad politik för högre efterfrågan i ekonomin.
Vi kan konstatera att BNP per capita nu befinner sig på en tillväxtbana långt under den historiska trenden. Det är sju förlorade år och 94.000 kronor under trend per svensk. Om vi ska klara att finansiera framtidens välfärd krävs reformer som skapar fler jobb och högre produktivitet.
Torbjörn Hållö, LO-ekonom
Ola Pettersson, LO:s chefsekonom