Fråga facket Fråga facket

Sänkta löner är inte lösningen på krisen

Att använda flyktinginvandrare som slagträ för att driva fram låga löner är en politiskt riskfylld strategi. Det riskerar att ge näring till de mörkaste krafterna i vårt samhälle, skriver LO:s Torbjörn Hållö och Sebastian de Toro.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Publicerad i Expressen 29 december 2015

Sverige matas dagligen med näringslivets budskap att lägre löner är nödvändigt för att klara flyktingkrisen. Men fakta är att nyanlända redan i dag anställs med låga lönekostnader. Ett företag som anställer en flykting som har fått uppehållstillstånd till en månadslön på 20 000 kronor behöver ofta inte betala mer än en bit över 10 000 kronor.

Sverige har under de senaste tre månaderna tagit mot omkring 100 000 asylsökande. Det är en historiskt hög nivå. Tyvärr har vi under hösten fått se hur representanter för arbetsgivarna tar flyktingkrisen som en ursäkt för att driva igenom gamla krav på lägre löner. Att använda flyktinginvandrare som slagträ för att driva fram låga löner är en politiskt riskfylld strategi. Det riskerar att ge näring till de mörkaste krafterna i vårt samhälle.

Men lägre löner har också en mycket begränsad jobbpotential. Orsaken är att det krävs kraftigt sänkta lönekostnader, ner till nivåer som det knappast går att leva på, för att sänkta löner ska ge effekt på sysselsättningen för nya på arbetsmarknaden.

Redan i dag behöver en arbetsgivare oftast inte betala mer än drygt hälften av lönekostnaden när de anställer en nyanländ med uppehållstillstånd. En arbetsgivare som anställer till en lön om 20 000 kronor i månaden behöver bara betala ut en lön motsvarande 10 437 kronor. Detta beror på att arbetsgivare får en skatterabatt i form av ett nystartsjobb när de anställer nyanlända. Skatterabatten gäller under de första tre åren från det att personen fått sitt uppehållstillstånd.

Om inte näringslivet är nöjt med att betala en månadslön på 10 000 kronor blir frågan: Hur långt ner vill de gå för att våga anställa? Pratar vi om 9 000, 8 000 eller 7 000 kronor i månaden?

En månadslön på 7 000 kronor motsvarar 6 197 kronor efter skatt. Vilken familj kan leva på det? För att det ska vara möjligt behöver samma familj få betydande bidrag för att klara sig. Låglönestrategin är därmed rimligen också en bidragsstrategi.

Vi menar att vägen framåt i stället bör följa tre breda linjer:

1. Investeringar. Sverige behöver investera mer i bostäder, infrastruktur och välfärd. Det ger jobb. Dessa investeringar är helt avgörande för att skala upp Sverige så att de nyanlända kan etablera sig i Sverige.

2. Utbildning. Flyktinginvandrare har i genomsnitt sämre utbildning och kunskaper än infödda svenskar. Det är huvudförklaringen till att invandrare har mycket lägre sysselsättning och högre arbetslöshet än infödda. Ett omfattande kunskapslyft är helt nödvändigt.

3. Beredskapsjobb. Sannolikt kommer omfattande program för beredskapsjobb att behöva introduceras riktade mot de flyktinginvandrarna som har lägst produktivitet, framförallt äldre med dålig utbildning.

Flyktingkrisen utgör en betydande utmaning för den svenska arbetsmarknaden. Regeringens jobbmål har aldrig varit viktigare. Men låglönelinjen har små utsikter lösa utmaningen.

 

Torbjörn Hållö, LO-ekonom

Sebastian de Toro, LO-ekonom