Svenska Dagbladet 2009-07-29
Den ekonomiska krisen och den borgerliga regeringens politik gör att arbetslösheten i Sverige kommer att bli historiskt hög. Samtidigt går arbetsmarknadens parter in i en avtalsrörelse, där näringslivet inte
drar sig för att ta alla chanser för att få igenom sina hjärtefrågor. Med krisen som utgångspunkt är det nu ungdomsarbetslösheten som används för ännu en attack på bland annat Lagen om anställningsskydd. I de
tider som nu råder kan det tyckas att arbetsgivarna borde ägna mindre tid åt ideologiskt önsketänkande och mer tid åt praktisk problemlösning.
Får man tro arbetsgivarna beror den höga ungdomsarbetslösheten framför allt på en stel arbetsrätt. Dessutom hävdas att lägstlönerna i Sverige är för höga. Därmed kräver Svenskt Näringsliv, ännu en gång, att
anställningsskyddet i LAS ska bort. Vidare pläderar man ivrigt för sänkta ingångslöner.
Det finns en rad faktorer som bidrar till ungdomsarbetslösheten. Att diskutera uppsägningsregler är förvisso intressant, men när det handlar om ungdomsarbetslösheten är problemet att vissa grupper aldrig
släpps in på arbetsmarknaden.
Bilden av ungdomsarbetslösheten måste nyanseras. Fakta och statistik som används i den offentliga debatten ger inte hela bilden eftersom16-19-åringar betraktas som arbetslösa på samma sätt som de som fullgjort
gymnasiet. Att cirka 10 procent av ungdomarna i åldern 16 till 19 år hoppar av gymnasieskolan de två första åren är inte ett arbetsmarknadsproblem. Det är ett utbildningspolitiskt problem. Räknar man bort den
grupp unga som borde befinna sig i utbildningssystemet är ungdomsarbetslösheten 11 procent bland i gruppen 20 – 24 år.
Den grundläggande orsaken till ungdomsarbetslösheten är efterfrågekrisen som medför bristande efterfrågan på arbetskraft. Regeringens avsaknad av omfattande krispolitik gör skadan ännu större.
Andelen unga med tidsbegränsade anställningar har ökat kraftigt de senaste 20 åren. I dag har varannan ungdom en tidsbegränsad anställning. LAS har blivit så svag att arbetsgivare obehindrat kan anställa
ungdomar på visstidsanställningar. Samtidigt som ångerveckan på arbetskraft blivit upp till fem år lång, har ungdomarna blivit arbetsgivarnas konjunkturregulatorer. Vid tillfälliga anställningar uppstår ofta
kortare arbetslöshetsperioder. Därför menar LO att LAS måste stärkas så att ungdomar får en fastare anknytning till arbetsmarknaden.
Genom att förstärka LAS kommer ungdomar lättare att få tillsvidareanställningar. Dessutom kommer tryggare anställningsformer för ungdomar bidra till ökad efterfrågan i ekonomin. Därför kräver LO att antalet
tidsbegränsade anställningar ska begränsas. Det kan till exempel betyda att anställningsformen bara används vid vikariat, säsongsanställning och när arbetstagaren fyllt 67 år.
Den strukturella ungdomsarbetslösheten beror på att det finns brister och avsaknad av utbildning, erfarenhet och nätverk mellan skola och arbetsliv. I flera branscher fungerar övergång mellan skola och
arbetsmarknad mindre bra. Därför måste arbetsmarknadspolitiken få stöd från utbildningspolitiken. Exempelvis måste möjligheterna till arbetsplatspraktik bli bättre, komvuxplatserna bli fler och
kontaktpunkterna mellan skola och arbetsliv starkare.
Samverkan mellan skola och arbetsliv måste dessutom stärkas på grundskolenivå. Det individuella stödet, liksom studie och yrkesvägledningen ska vara så bra att de allra flesta kan komma in i gymnasiet. Här
har branschernas parter stor betydelse och ett ansvar för att övergången från gymnasiet till arbetslivet underlättas.
Rätten till en andra chans måste tillgodoses genom kommunal vuxenutbildning eller genom de möjligheter folkbildningen erbjuder. I rådande konjunktur krävs det ökade volymer. YrkesVux och Yrkeshögskolans
fortsatta utveckling ska utgå från arbetsmarknadsbehov och utvecklas utifrån de krav på kvalité och innehåll som branschen ställer.
Ungdomsarbetslösheten måste tas på allvar. Det framgår med önskvärd tydlighet att frågan inte kan förminskas till en diskussion om en lagtextparagraf. Den grundläggande orsaken till ungdomsarbetslösheten är
konjunkturell. Det är brist på efterfrågan i världsekonomin som gör att efterfrågan på arbetskraft är svag. Det drabbar ungdomarna hårdast. Därtill kommer ofoget med en stor andel visstidsanställningar. Med en
visstidsanställning får man alltid gå först. Låt oss därför diskutera hur ungdomarna ska komma in på arbetsmarknaden snarare än i vilken ordning de ska sägas upp.
Per Bardh, LOs avtalssekreterare