Fråga facket Fråga facket

Nu krävs trovärdighet av Stora Ensos ledning

Internationellt Stora Ensos svar om barnarbete i Pakistan är otillräckligt. Enligt OECD är företagens ansvar för sina underleverantörer centralt. Stora Enso borde ha ett långsiktigt samarbete med internationella fackliga organisationer. Det är det minsta bolaget kan göra för att återvinna ett visst förtroende, anser tretton fackliga företrädare.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Foto: Lars Forsstedt

Publicerad i Dagens Industri 19 mars 2014

I TV4:s Kalla Fakta den 9 mars framkom att det globala pappers- förpacknings- och skogsproduktföretaget Stora Enso (delägt av finska staten och med Wallenbergstiftelserna som en stor ägare) redan 2012 kände till att det förekom barnarbete inom ramen för företagets verksamhet i Pakistan. Mycket små barn uppges ha arbetat för 60 öre i timmen och samlat in returpapper till en underleverantör som Stora Enso deläger med 35 procent.

Därtill uppger chefen för Stora Enso Renewable Packaging att ”vare sig vi hade vetat att leverantören har barn som arbetar åt dem eller att vi misstänkte det så hade vi gjort investeringen ändå”.

Detta är en skrämmande inställning, och helt oacceptabelt. Det råder ingen tvekan om vad vi har överenskommit internationellt: barnarbete ska inte få förekomma. I en debattartikel i Di (12/3) instämmer Stora Ensos vd Jouko Karvinen i detta, men ger inga besked om när det ska ske inom företaget.

Barnarbetet minskar, men fortfarande uppskattas 168 miljoner barn mellan fem och sjutton år arbeta. Att tvingas arbeta är förödande för barnet som inte får möjlighet att gå i skola, vilket är den enda långsiktiga vägen att ta ett land ur fattigdom. Barnarbetare återfinns främst inom lant- och hushållsarbete, men även vid gruvor, i sexindustrin och som barnsoldater. Och, som det nu framkommer, inom den pappersindustri som svensk-finska Stora Enso är del av i Pakistan. 

Till skillnad från många andra multinationella företag har Stora Enso under tio års tid inte nyttjat möjligheten att skriva under ett globalt ramavtal. Ett sådant förhandlas mellan multinationella företag och globala fackliga organisationer i syfte att skydda arbetstagarnas intressen.

Svenska fackförbund har flera gånger, via sitt globala fack Industri All, försökt få till stånd ett avtal, och är fortsatt intresserade. Avtalet reglerar att de fackliga rättigheterna garanteras och säkerställer respekten för hälsa, säkerhet, och miljöstandarder. Dessutom ingår förbud mot barnarbete. 

Barnarbete regleras av internationell rätt, i detta fall FN-organisationen ILO:s kärnkonventioner 138 och 182, vilka båda har ratificerats av Pakistan. Konvention 138 reglerar de värsta formerna av barnarbete, och konvention 182 gäller farliga arbeten som borde förbjudas för barn under 18 år. Barnarbete regleras dessutom genom OECD:s riktlinjer för multinationella företag, där företagens ansvar för alla sina underleverantörer är centralt.

Varför ingår inte Stora Enso ett långsiktigt samarbete med de fackliga organisationer som har lång erfarenhet och särskild expertis inom mänskliga rättigheter i arbetslivet? Stora Ensos leverantörskedja har stora och oacceptabla brister. Genom att ingå ett internationellt ramavtal skulle Stora Enso arbeta tillsammans med fackförbund och få del av nationell och lokal information.  Att ingå ett globalt ramavtal med de globala fackliga organisationerna IndustriAll, BWI och UNI Graphical och dess fackliga medlemsorganisationer i Pakistan är det minsta Stora Enso kan göra om bolaget vill återvinna någon form av förtroende. Det förbättrar också möjligheten för nya samarbeten mellan svenska och pakistanska fackförbund inom ramen för LO–TCO Biståndsnämnds utvecklingssamarbeten. 

Tydlighet om vad som är rätt och fel beträffande barnarbete saknas inte. Det som krävs är vilja och trovärdig handling för att säkerställa schysta arbetsvillkor. Barnarbete ska inte förekomma.

Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande, LO
Eva Nordmark, ordförande, TCO
Jyrki Raina, generalsekreterare, IndustriAll Global Union
Per-Olof Sjöö, ordförande, Building and Wood Workers’ International och Facket för Skogs, trä- och grafisk bransch
Anders Ferbe, ordförande, IF Metall
Jan-Henrik Sandberg, ordförande, Pappers
Annika Strandhäll, ordförande, Vision
Johan Lindholm, ordförande, Byggnads
Janne Rudén, ordförande, Seko
Mikael Johansson, ordförande, Målareförbundet
Hans Öhlund, ordförande, Fastighets
Per Holmström, förste vice ordförande, Kommunal
Martin Linder, andre vice ordförande, Unionen, ledamot av IndustriAll