Publicerad i Aftonbladet 4 december 2012
Arbetsmarknadspolitiken har misslyckats. Mellan åren 2008 och 2012 har andelen som saknar ersättning vid arbetslöshet ökat kraftigt. Antalet har mer än tredubblats från cirka 49 000 till nära 152 000 personer. Många tvingas leva på sin familj, men allt fler tvingas leva på socialbidrag för att försörja sig och sina familjer.
Dagens usla ersättningsnivåer leder både till att individer blir fattiga men också till att förstärka lågkonjunkturer. Den privata konsumtionen faller när många löntagare tvingas klara sig på hälften av den gamla lönen vid händelse av arbetslöshet. Samtidigt låter regeringen skattebetalarna i kommunerna ta smällen genom ökade kostnader för socialbidrag och kommunala arbetsmarknadspolitiska projekt, vilket i sin tur leder till mindre resurser till skola, vård och omsorg.
En halv miljon svenskar har fallit ur a-kassan sedan regeringen chockhöjde avgifterna. Drygt 60 000 personer har utförsäkrats från sjukförsäkringen på grund av stelbenta tidsgränser. Många som hamnar utanför trygghetssystemen står utan inkomst. Detta får en direkt och allvarlig effekt på kommunernas ekonomi. Samtidigt sjunker statens kostnader för a-kassa och sjukförsäkring.
Trots att närmare 400 000 svenskar i dag är arbetslösa och att sysselsättningsgraden har sjunkit så minskar de statliga utbildningsinsatserna. Vi anser att arbetsmarknadsutbildningarna bör fördubblas jämfört med i dag. Det är oacceptabelt att Arbetsförmedlingen skickar tillbaka stora delar av sitt anslag i ett läge när arbetslösheten är hög. Enligt LO-ekonomerna tros arbetslösheten nästa år bli omkring 8,5 procent.
Utöver den statliga arbetsmarknadspolitiken och en bättre fungerande arbetsförmedling måste också resurserna till vuxenutbildning öka. Idag minskar statsbidragen för vuxenutbildning vilket innebär att kommunerna antingen får dra ned på andra prioriterade verksamheter eller låta antalet utbildningsplatser minska. Inget av alternativen är rimliga i ett läge av lågkonjunktur.
Människor som ställs till arbetsmarknadens förfogande, men som inte uppfyller arbetsmarknadens krav, behöver utbildning. Enligt en undersökning utfört av fackförbundet ST anser en klar majoritet av arbetsförmedlarna att arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning är bästa vägen att få folk i arbete. Regeringen har i stället valt att genomdriva kvalitetssänkande förändringar hos arbetsförmedlingen.
Det finns kommuner som börjat ge arbetslösa längre anställningar inom ramen för arbetsmarknadspolitiken, vilket bland annat innebär att berörda personer kvalificeras för a-kassa. Det är ett direkt svar på de ökade socialbidragskostnaderna och den eskalerande långtidsarbetslösheten.
Vi ser ett ”tyst systemskifte”. Kommunala arbetslöshetsprojekt och ökat kommunalt försörjningsstöd är en återgång till forna tiders arbetsmarknadspolitik. Detta sker trots att en aktiv statlig arbetsmarknadspolitik med starka försäkringar har visat sig överlägsen.
Vi uppmanar regeringen att tänka om. Upprusta arbetsmarknadspolitiken, öka platserna i arbetsmarknadsutbildningen, skapa fler möjligheter till arbetsplatspraktik, utöka antalet subventionerade anställningar, återuppbygg arbetslöshetsförsäkringen och återupprätta en arbetsförmedling som klarar matchningsuppdraget.
Karl-Petter Thorwaldsson, LO ordförande
Lena Baastad (S), kommunalråd Örebro
Carina Blank (S), kommunalråd Gävle
Boel Godner (S), kommunalråd Södertälje
Lars Stjernqvist (S), kommunalråd Norrköping
Lena Micko (S), kommunalråd Linköping
Marlene Burwick (S), kommunalråd Uppsala
Jimmy Jansson (S), kommunalråd Eskilstuna
Ulla Persson (S), kommunalråd Västerås