Publicerad i Göteborgs-Posten 23 november 2018
Det är välkommet att Christofer Fjellner (M) och Karin Enström (M) uppmanar alla partier att tillsammans med arbetsmarknadens parter gå samman för att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen i EU. Men om man tittar hur Moderaterna agerat så är det bara tomma ord. Moderaterna värnar inte den svenska modellen varken på nationell eller på europeisk nivå.
I den nationella politiken driver de en linje som skulle innebära uppluckrat anställningsskydd och sänkta löner. På EU-nivå röstar de nej till nya utstationeringsregler som innebär ett viktigt steg mot lika lön för lika arbete. Och man är emot tydliga garantier för strejkrätten och kollektivavtalen i EU:s frihandelsavtal. I Moderaternas Europa sätts alltid ekonomiska friheter framför grundläggande sociala rättigheter.
Svårt att vara emot
Både Socialdemokraterna och LO har välkomnat den sociala pelaren som undertecknades i Göteborg för ett år sedan. Pelaren är en politisk avsiktsförklaring som understryker att jämlikhet är en förutsättning för hållbar och inkluderande tillväxt. För att åstadkomma detta lyfter man särskilt fram vikten av starka parter på arbetsmarknaden. Vi har svårt att se hur man kan vara emot detta.
Vad gäller det så kallade arbetsvillkorsdirektivet är det riktigt som Fjellner och Enström påpekar att kommissionens förslag i vissa delar är problematiska för den svenska modellen. Vi arbetar därför för att säkerställa att arbetsmarknadens parter ges möjlighet att via kollektivavtal göra avsteg från de materiella delarna i lagstiftningen. Denna möjlighet återfinns redan i kommissionens förslag, men vi vill se ytterligare förtydliganden kring detta innan vi är nöjda.
En sådan lösning skulle kunna göra det möjligt att förena direktivets ambition att åstadkomma en grundläggande uppsättning rättigheter för att värna de svagaste på den europeiska arbetsmarknaden med respekt för vår svenska arbetsmarknadsmodell. Om vi genom EU:s möjlighet till minimilagstiftning och genom nationellt genomförande av principerna i den sociala pelaren kan förbättra levnads- och arbetsvillkoren i medlemsstaterna skulle det också vara bra för Sverige, eftersom det leder till minskad risk för dumpning av löner och arbetsvillkor här hemma. Om en acceptabel lösning inte hittas får vi tillsammans med Moderaterna försöka stoppa direktivet.
Inte största hotet
Men det största hotet mot den svenska arbetsmarknadsmodellen är inte EU-direktiv som sätter en gräns för provanställningens längd eller förbud mot att obligatorisk utbildning på arbetsplatsen ska bekostas av arbetstagaren. Det verkliga hotet är att reglerna för och kontrollen på den inre marknaden inte är tillräckliga för att stoppa oseriösa och halvkriminella företags möjligheter att bedriva gränsöverskridande verksamhet. Ett viktigt sådant arbete för att skapa ordning och reda på våra vägar pågår just nu då vi arbetar fackligt och politiskt för att säkerställa att det inte längre ska vara möjligt att bedriva inrikestrafik i Sverige med utländska löner och arbetsvillkor.
På sikt måste vi också ändra i EU:s fördrag för att säkerställa att fri- och rättigheter för arbetstagarna och fackliga organisationer inte ska vara underordnade de ekonomiska friheterna på den inre marknaden. Fackliga krav på kollektivavtal och likabehandling måste vara ett acceptabelt hinder för oseriösa företags rätt att röra sig över gränserna.
Om Moderaterna verkligen vill värna den svenska modellen borde de kunna ställa upp på dessa krav, som skapar ordning och reda på arbetsmarknaden och säkerställer likabehandling av arbetstagarna. Om inte så är trovärdigheten låg i försvaret av modellen.
Therese Guovelin, LOs förste vice ordförande
Johan Danielsson (S), kandidat till EU-parlamentet
Olle Ludvigsson (S), Europaparlamentariker