Fråga facket Fråga facket

Låglönelinjen är en bidragslinje

Avsevärt lägre lön och sämre villkor för personer med en viss bakgrund skapar en parallell arbetsmarknad och i förlängningen större klyftor och ökade motsättningar. LO kommer aldrig att bidra till en sådan utveckling, skriver avtalssekreteraren Torbjörn Johansson


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Publicerad på Dagens samhälle 15 februari 2016

De senaste veckorna har det kommit krav på sänkta lägstalöner både från arbetsgivarhåll och från borgerliga partier. Man påstår att det är nödvändigt för att nyanlända ska få jobb i Sverige, eftersom många som nu kommer till vårt land på flykt från krig och förtryck har en kort utbildningsbakgrund.

I dag måndag kom ett liknande utspel från Svenskt Näringslivs arbetsmarknadspolitiska råd, som leds av nationalekonomen Lars Calmfors. Det är inte första gången lönesänkarna är ute och vevar. Såväl borgerliga partier som Lars Calmfors har under många år fört fram sänkta löner som lösningar på olika arbetsmarknadsproblem. Det är ett resonemang som vi i LO tar starkt avstånd ifrån, av flera skäl.

Först är det viktigt att säga att vi stödjer alla förslag som kan bidra till att människor får jobb med schysta villkor och löner de kan leva på. Det är bra både för enskilda individer och för Sverige som land om vi kan få fler i arbete – särskilt i arbeten som matchar deras utbildning.

Lyckas vi med det blir den stora invandringen som vi nu ser en enorm vinstlott och ett kraftigt tillskott till vårt framtida välstånd.

Det vissa inte känner till är att arbetsgivare redan i dag kan få kraftiga subventioner på upp till 80 procent av arbetskostnaden, genom arbetsmarknadsåtgärder som instegsjobb och nystartsjobb. Det är bra, men har inte lett till nämnvärt ökade nyanställningar av utrikes födda.

Uppenbarligen är det inte lönekostnaden som är förklaringen till att nyanlända har svårt att få jobb.

Konjunkturinstitutet skrev i sin senaste lönebildningsrapport att lönerna som skulle krävas för att - eventuellt - ge fler jobb skulle behöva vara så låga att de inte vore ”socialt acceptabla” och att det skulle krävas bidrag för att människor skulle klara sig.

Låglönelinjen är med andra ord en bidragslinje! Om människor med en viss bakgrund fick avsevärt lägre lön och sämre villkor än andra skulle det dessutom skapas en parallell arbetsmarknad och i förlängningen större klyftor och ökade motsättningar. LO kommer aldrig att bidra till en sådan utveckling.

Sänkta lägstalöner skulle också sätta press nedåt på allas löner. De som vill sänka lägstalönerna menar alltså att de som jobbar i de sektorer där lönerna är lägst, främst kvinnor, ska ställa upp på ännu lägre löner.

Det är både djupt orättvist och riskerar att späda på rasism och främlingsfientlighet. Dessutom är det rätt magstarkt för att komma ifrån människor som själva tjänar en bra bit över 100 000 kronor i månaden.

Ett nytt inslag i låglönekraven är hot om lagstiftning om inte facket agerar enligt vissa politikers eller arbetsgivares önskemål. Det tyder på en bristande insikt i hur den svenska partsmodellen och lönebildningen fungerar. Att starka självständiga parter förhandlar om löner och villkor har nämligen bidragit till att Sveriges historiskt sett haft en stark ekonomi, god reallöneutveckling och hög sysselsättningsgrad. LO tänker inte vara med om att rasera den svenska modellen.

Vi håller med dem som kräver lägre löner om en sak: arbetsmarknaden behöver fungera bättre. Men det finns ingen quick-fix för att förbättra nyanländas etablering på arbetsmarknaden - ingen enkel lösning. Det som i stället behövs är en quick-mix, en palett av åtgärder som måste komma på plats snabbt.

LO har tidigare föreslagit utbildningsinsatser och riktade åtgärder som beredskapsarbeten och särskilda anställningsstöd.

Dessutom krävs kraftiga investeringar i bland annat välfärd och infrastruktur. Det enskilt viktigaste för att människor ska få jobb, oavsett bakgrund och etnicitet, är nämligen att vi skapar många jobb och att matchningen fungerar.

Men LO kommer aldrig att ställa sig bakom förslag som innebär att människor delas upp enligt etniska skiljelinjer, att villkoren på arbetsmarknaden försämras och att klyftorna i samhället växer.

Däremot är vi beredda att ta vårt ansvar för att Sverige ska ha en stark ekonomi med fler jobb och en bättre matchning, så att de människor som söker sig till vårt land får komma till sin rätt.

Torbjörn Johansson, avtalssekreterare LO