Publicerad i Dagens Sahälle 5 juni 2013
Det ovanstående blev tydligt när jag undersökte mäns och kvinnors genomsnittliga användning och finansiering av individuell offentligfinansierad konsumtion, i rapporten Effektiv omfördelning över livet.
Fram till 80 års ålder är skillnaderna, totalt sett, inte så stora. Men därefter är skillnaderna större. Det gäller exempelvis hur mycket man använder sig av offentliga äldretjänster. Totalt sett utnyttjar männen 57 procent mindre av sådana tjänster än vad kvinnorna gör. En orsak till det är att männen oftare vårdas av sina hustrur, och använder mindre av samhällets äldreomsorg, medan kvinnor oftare lever ensamma i slutet av livet och därmed är mer beroende av offentliga äldretjänster. År 2007 fanns det i landet 345 000 kvinnor och 200 000 män som var 80 år eller äldre. Bland dem var 19 procent av kvinnorna och 53 procent av männen gifta eller sammanboende.
Eftersom män har betydligt högre inkomster än kvinnor så bidrar de också mer till finansieringen av välfärdsstatens tjänster. En genomsnittlig man har därför redan vid 51 års ålder betalat in mer i skatt till detta ändamål än vad den offentliga konsumtion han dittills har använt har kostat. Den genomsnittliga kvinnan har däremot inte vid någon ålder, under samma förutsättningar, betalat lika mycket i skatt som den offentligt finansierade konsumtion hon har använt har kostat. På så sätt omfördelas alltså resurser från män till kvinnor.
Totalt sett använde kvinnor individuell offentligt finansierad konsumtion för 243 miljarder kronor år 2007. Männens användning kostade 198 miljarder kronor. Deras användning motsvarade alltså 82 procent av kvinnornas användning. Kvinnorna bidrog med 169 miljarder kronor till finansieringen och män bidrog med 273 miljarder kronor. Därmed bidrog män med 61 procent mer än kvinnor. Sammantaget betyder det att 74 miljarder kronor överfördes från män till kvinnor genom den individuella offentliga konsumtionen och dess finansiering år 2007.
En möjlig slutsats är att männen som grupp betalar fullt ut för sin offentliga konsumtion, men däremot inte kvinnorna, som grupp. Men för att bilden ska bli komplett måste man också räkna in kvinnors och mäns obetalda arbete, bland annat vård av barn och av anhöriga.
Socialstyrelsen drar i en rapport från 2012 slutsatsen att samhället inte skulle klara av att tillgodose medborgarnas behov av omsorg utan de anhörigas obetalda insatser. Samtidigt är, också det enligt Socialstyrelsen, det obetalda omsorgsarbetet påverkan på framför allt kvinnors möjlighet att förvärvsarbeta, ett problem som måste uppmärksammas i högre grad än tidigare.
Kvinnorna förlorar i dubbel bemärkelse om välfärdsstaten monteras ned. För det första genom sämre tillgång till välfärdstjänster för egen del. För det andra genom att det framför allt är kvinnor som går in och täcker upp när den offentliga omsorgen brister. I början av 2000-talet var det tre gånger så vanligt att kvinnor arbetade mindre eller inte alls, jämfört med att män gjorde det, på grund av vård av anhöriga. Även omsorg om barn påverkar kvinnors förvärvsarbete i större utsträckning än mäns. En sämre tillgång till barn- eller äldreomsorg riskerar därför att minska framför allt kvinnors förvärvsarbete, inkomster och skattebetalningar. Offentligfinansierade välfärdstjänster är ett effektivt och kraftfullt medel för att utjämna skillnader i både förutsättningar och utfall mellan kvinnor och män.
Anna-Kirsti Löfgren, LO-ekonom