Publicerad i Svenska Dagbladet 30 december 2013
När det nya året tar vid väntas regeringen tillsätta en ny generaldirektör för Arbetsförmedlingen. Utan en ny arbetsmarknadspolitik blir uppdraget mycket svårt. Antalet inskrivna i förmedlingens program är rekordhögt. Samtidigt får mycket få del av insatser som stärker chanserna till jobb. Bara en av tio arbetslösa får någon slags utbildning och endast en av fyra får insatser som leder till jobb. Aldrig förr har arbetsmarknadspolitiken varit så svag i ett läge med så hög arbetslöshet, visar LO i en ny rapport.
Svensk arbetsmarknad möter 2014 i ett fortsatt svårt läge. Arbetslösheten biter sig fortsatt fast på den höga nivå vi tyvärr blivit alltför vana vid. Långtidsarbetslösheten är utbredd och bland arbetslösa finns ett tydligt behov av insatser som stärker chanserna i konkurrensen om jobben. Hur illa dagens arbetsmarknadspolitik möter detta behov framkommer tydligt i LO:s första årliga granskning av svensk arbetsmarknadspolitik.
Det står numera klart att en fullföljd gymnasieutbildning i det närmaste utgör en grundförutsättning för etablering på arbetsmarknaden. Samtidigt ökar antalet inskrivna vid Arbetsförmedlingen som saknar fullständiga gymnasiebetyg. De senaste fem åren har gruppen fördubblats, från drygt 60000 till nära 120000, till att utgöra nära en tredjedel av alla inskrivna arbetslösa.
Det finns därför goda skäl att stärka de utbildande inslagen inom arbetsmarknadspolitiken, i synnerhet under lågkonjunktur. Trots att forskningen ger stöd för en sådan inriktning har regeringen valt att hålla fast vid en politik som fokuserar hårt på en ökad intensitet i jobbsökandet. I stället för att förbättra arbetslösas chanser på arbetsmarknaden väljer regeringen att öka pressen på arbetslösa att finna arbete, i ett läge när de lediga jobben är få.
I LO-rapporten ”Stort omfång – svagt innehåll” visar vi att det i dag bara är en av fyra arbetslösa som får del av aktiva insatser som syftar till att höja kompetensen eller stärka arbetsmarknadsanknytningen – insatser som utbildning, praktik eller subventionerad anställning. Det är dessutom ett generöst mått då vi inte problematiserat bristen på kvalitet i alla insatser och räknat in fas 3 som en arbetsplatsförlagd aktivitet med potentiellt rustande förmåga. I verkligheten vet vi att fas 3 inte håller måttet.
Särskilt svagt är inslaget av utbildning. Bara en av tio får del av förberedande eller yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Detta trots ett rekordhögt antal deltagare i arbetsmarknadspolitiska program. Aldrig förr har arbetsmarknadspolitiken varit så svag i ett läge med så hög arbetslöshet.
Arbetsmarknadspolitiken måste ges en annan inriktning. Tre åtgärder är särskilt viktiga:
1. Genomför en kunskapssatsning. Det behövs en kraftig utökning av arbetsmarknadsutbildningen. Men det behöver också skapas möjligheter för arbetslösa att slutföra studier på grundläggande nivå.
2. Riv upp jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar. Programmens svaga innehåll riskerar snarare att förlänga tiden i arbetslöshet än att korta den.
3. Stärk Arbetsförmedlingens förutsättningar till förmedling av kvalitet. Nyckeln till en effektiv aktiv arbetsmarknadspolitik ligger i täta kontakter mellan arbetslösa och förmedling, och mellan förmedling och arbetsgivare.
Bara med ökade möjligheter att rusta människor för arbete kan en ny generaldirektör för Arbetsförmedlingen för göra ett gott jobb.
KARL-PETTER THORWALDSSON, LOs ordförande
LINDA GRAPE, utredare LO