Publicerad på DI debatt den 18 juni
EU kräver att flera länder ändrar sin lönebildning. Sverige uppmanas att införa mer flexibla löner, särskilt bland de lägsta lönerna. Regeringen måste protestera mot detta, anser Karl-Petter Thorwaldsson, LO, Eva Nordmark, TCO, och Göran Arrius, Saco.
Den 30 maj presenterade EU-kommissionen sina så kallade landsspecifika rekommendationer, som är en del av den europeiska planeringsterminen för ökad samordning av medlemsländernas ekonomier. Förslagen ska först diskuteras av EUs finans- och arbetsmarknadsministrar nästa vecka, sedan godkännas av Europeiska rådet den 28–29 juni för att slutligen formellt antas av ministerrådet i juli. Rekommendationerna ligger därefter till grund för nationella beslut om statsbudgetar och strukturreformer. Euroländer som inte följer råden riskerar att dömas till böter.
LO, TCO och Saco har de senaste åren konsekvent kritiserat EU-kommissionens strävan att ta politisk kontroll över lönebildningen. Redan våren 2010 påpekade vi för statsminister Fredrik Reinfeldt och dåvarande arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin att kommissionens agerande riskerar att leda till att EU lägger sig i lönebildningen.
Denna oro förstärktes när kommissionen presenterade sitt lagstiftningspaket för ekonomisk styrning.
Tillsammans med regeringen och de svenska ledamöterna i Europaparlamentet lyckades vi den gången genom en ny portalparagraf värna respekten för det nationella självbestämmandet över lönebildningen. Det beror till stor del på att det finns en samsyn över partigränserna i Sverige om att EU inte ska lägga sig i systemet för arbetsmarknadsparternas lönebildning.
Sverige får nu rekommendationer från EU-kommissionen att uppmuntra större löneflexibilitet, särskilt i de nedre löneskalorna. För vissa skulle det kunna leda till en lönesänkning. Det är på gränsen till vad som är förenligt med respekten för parternas autonomi.
Vad som bekymrar oss är att EU-kommissionen i flera andra fall gått längre än så. Förra året uppmanades Spanien att ersätta fackliga förhandlingar på branschnivå med förhandlingar på företagsnivå i syfte att begränsa kollektivavtalens lönenormering. Under press från marknaderna och kollegerna i rådet och inför hotet om sanktioner från kommissionen genomförde den spanska regeringen dessa förändringar. I år rekommenderar EU-kommissionen åtta EU-länder (Belgien, Cypern, Finland, Frankrike, Italien, Luxemburg, Malta och Slovenien) att förändra formerna för lönebildningen och sänka lönerna.
Denna inblandning i nationell lönebildning är oacceptabel. Dels saknar EU enligt fördraget befogenheter vad gäller löneförhållanden, dels respekterar inte rekommendationerna internationella normer till skydd för grundläggande fackliga rättigheter. Det spanska exemplet visar på risken med att låta EU:s institutioner lägga sig i lönepolitiken. Arbetsmarknadsparternas autonomi är central för oss.
Den fackliga förhandlingsrätten är en del av föreningsrätten, vilket i sin tur är en av hörnpelarna i en demokrati. Söker EU kompetens att reglera löneförhållanden i medlemsstaterna måste EU genomföra fördragsändringar och dessutom vinna folkligt stöd för detta.
Vi förutsätter att den svenska regeringen står upp för den svenska modellen och agerar mot kommissionens rekommendationer. Detta gäller närmast vid rådsmötena för arbetsmarknadministrarna och finansministrarna den 21–22 juni och inte minst vid toppmötet den 28–29 juni i Bryssel. Det är nödvändigt för att värna den svenska kollektivavtalsmodellen.
Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande, LO
Eva Nordmark, ordförande, TCO
Göran Arrius, ordförande, Saco