Publicerad i Dagens industri 1 juni 2022
Ersättningsnivåerna från trygghetssystemen har urholkats under flera decennier i Sverige. Det gäller sjukpenningen och pensionerna såväl som a-kassan. Under perioden 2002–2014, när taket i arbetslöshetsförsäkringen inte höjdes, sjönk exempelvis ersättningsgraden i relation till lönen för en anställd i privat sektor från 66 till 43 procent. Det hade gått så långt att när Covid-19-pandemin slog till såg regering sig tvungen att panikhöja arbetslöshetsersättningen och avskaffa karensdagarna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen. Temporärt, ska sägas. Nu har äntligen Socialdemokraterna lovat att den temporärt höjda arbetslöshetsersättningen ska göras permanent. Högerpartierna och Svenskt Näringsliv var snabba med att ta avstånd från detta avsteg från deras arbetslinje och menar att högre arbetslöshetsersättning leder till högre arbetslöshet.
Deras argumentation bygger på en nationalekonomisk forskning som tyvärr missar helhetsbilden av hur samhällsekonomin fungerar. Enligt en enkel nationalekonomisk analys av arbetslöshetsersättningen ligger värdet av den ekonomiska kompensation som den arbetslöse får i den ena vågskålen. I den andra vågskålen ligger den högre arbetslöshet som den nationalekonomiska forskningen menar är resultatet av högre ersättning. Till den analysen har vi ett tvådelat svar.
Den första delen av svaret är att det som ligger i den positiva vågskålen är så mycket mer än inkomsten för den enskilde arbetslöse. En ny LO-rapport visar, baserat på ett flertal färska forskningsstudier, att en högre arbetslöshetsersättning leder till högre löner och bättre arbetsvillkor generellt i ekonomin, vilket i sin tur leder till ökad produktivitet och ett ökat välstånd. Dessutom ökar arbetskraftsdeltagandet, vilket är en förutsättning för högre sysselsättning. En generös arbetslöshetsförsäkring mildrar också ekonomiska nedgångar och jämnar ut ekonomiska skillnader.
Den andra delen av svaret handlar om vikten av att se till hela systemet också när man värderar den andra vågskålen, det vill säga risken för högre arbetslöshet. Det finns två tänkbara kanaler från en mer generös arbetslöshetsförsäkring till högre arbetslöshet. Den ena är att ju mer generös arbetslöshetsförsäkringen är, desto högre kan lönerna bli, vilket skulle få företag att anställa färre. Den andra är att ju mer generös arbetslöshetsförsäkringen är, desto mindre intensivt kommer arbetslösa att söka arbete. Vi menar att styrkan av dessa kanaler kan ifrågasättas.
När det kommer till högre löner är detta inte entydigt negativt. Ny forskning, som tar till sig insikterna om att företag har förhandlings- och informationsövertag gentemot löntagare, visar att högre löner inte med nödvändighet behöver innebära lägre sysselsättning och högre arbetslöshet. I stället kan högre lägstalöner leda till ökat arbetskraftsdeltagande, ökad produktivitet och ett mer jämnt fördelat välstånd. På en arbetsmarknad utan starka trygghetssystem och fackföreningar som upprätthåller löntagarnas förhandlingsstyrka kan företag nämligen hålla nere lönerna på ett sätt som också påverkar sysselsättningen negativt. När det kommer till sökintensiteten kan den visserligen bli lägre om arbetslöshetsersättningen är hög. Men då ska man komma ihåg att arbetslöshetsförsäkringen, för att vara välfungerande, måste komma med krav på den arbetslöse samtidigt som arbetsmarknadspolitiken ska ge stöd. Med krav och stöd från arbetsförmedlare kan sökintensiteten upprätthållas, även med en generös arbetslöshetsersättning. Eftersom det finns en gräns för hur många arbeten en arbetslös kan söka är det inte heller troligt att höjd arbetslöshetsersättning skulle göra någon större skillnad på sökintensiteten inom ett system med goda kontroll- och stödfunktioner. Där är vi inte än, ska tilläggas, det behövs både bättre stöd och kontroll i arbetslöshetsförsäkringen.
Vår uppfattning är inte att arbetslöshetsförsäkringen i sig, lösryckt från sitt sammanhang, skulle ha noll effekt på arbetslösheten. Det troliga är, vilket forskningen visat, att det finns en effekt. Men vi ska inte glömma bort att det är osäkert hur det ser ut i svenska förhållanden. Antalet studier är nämligen begränsat och de studier som finns visar på olika resultat. Vi ska inte heller ignorera den nya information som kommer från USA där man i spåren av Covid-19-pandemin höjde arbetslöshetsersättningarna rejält utan några betydande effekter på arbetslöshetsnivåerna. Arbetslöshetsförsäkringen borde utvärderas som en del av ett helhetssystem, inte som en policy bortkopplad från resten av ekonomin. I ett system med aktiv arbetsmarknadspolitik och välfungerade kontroller, som upprätthåller sökintensiteten och erbjuder utbildning till de som behöver, kommer arbetslöshetsförsäkringens generositet endast att ha små effekter på arbetslösheten. Lägg till ett system av offentligfinansierad välfärd, som möjliggör yrkesliv även för dem med omsorgsansvar för barn eller äldre och därmed höjer sysselsättningen. Alla dessa komponenter i den svenska modellen tillsammans pressar ned arbetslösheten, upprätthåller lönenivåerna och säkerställer att jobben som växer fram är bra jobb. Arbetslöshetsförsäkringen i den helheten har en marginell effekt på arbetslösheten, men däremot en tydligt positiv effekt på arbetskraftsdeltagandet.
Vi är inte ensamma om den synen:
OECD förordar generös arbetslöshetsersättning parat med krav på att söka arbete och stöd via aktiv arbetsmarknadspolitik. Den USA-baserade nationalekonomen Arindrajit Dube, visar att sänkt arbetslöshetsersättning i USA under 2021 inte hade några större effekter på sysselsättningen, men ledde till ökade ekonomiska svårigheter för de som drabbades. Ytterligare två amerikanska ekonomer Daron Acemoğlu och Rober Shimer visar att en högre arbetslöshetsersättning leder till ökad produktivitet och ökat välstånd totalt i ekonomin. USA:s Finansdepartement visar att lönerna i ekonomin är lägre än önskvärt och att det vore positivt om löntagarna fick en starkare förhandlingsposition gentemot företagen. Den nordiska modellen med generösa och inkomstbaserade trygghetssystem har varit oslagbar i att skapa hög sysselsättning och välstånd. Effekterna av låglönepolitik för att pressa arbetslösheten kan inte sägas vara lika lyckad. I frågan om vilken arbetslinje som är den bästa är det högern som blir svaret skyldig.
Laura Hartman, LOs chefsekonom
Niklas Blomqvist, arbetsmarknadsutredare, LO