Sammanfattning
LO-förbundens medlemmar får alltför ofta betala ett orimligt högt pris för de falluckor som finns i en sjukförsäkrings- och rehabiliteringsprocess som borde borga för trygghet för alla, oavsett var på frisk/sjuk-skalan man befinner sig eller vilket kön man har eller vilken samhällsklass man tillhör eller vilken utbildningsnivå man har. Därför var det extra välkommet med ett utredningsdirektiv med ett brett anslag och som omfattar hela den process som de försäkrade får erfara när deras hälsa gör att de är i behov av sjukskrivning och rehabilitering.
Utredningen har inte föreslaget några författningsförslag vilket LO efterlyser då det finns ett stort behov av att överbrygga rådande regelverks falluckor.
Istället har utredningen fokuserat mer på ”hur” regelverket tolkas och tillämpas än ”vad” för regler som behövs för att understödja en bättre regeltolkning och tillämpning av ansvariga aktörer. Utredningens fokus har därmed landat på samordning av ansvariga aktörer och främst att stärka myndighetssamordningen. Det finns ett stort behov av en stärkt samordning mellan ansvariga aktörer och LO tycker att rekommendationerna går i rätt riktning. Utan vidhängande författningsförslag för ett stärkt regelverk riskerar dock rekommenderade förslag på åtgärder att bli uddlösa och inte leda till en mycket mer välfungerande process än i dag.
LO anser att utredningen hade goda möjligheter att inom ramen för uppdraget kunnat föreslå konkreta författningsförslag som kunde ha gjort skillnad på riktigt för den försäkrade som befinner sig i någon del av rehabiliteringskedjans skiljediken. Det är särskilt angeläget när det gäller skyddet för individens försörjning, där negativa beslut idag fattas och meddelas retroaktivt med allvarliga ekonomiska konsekvenser för de drabbade. Rådande regelverk måste också förstärkas när det gäller arbetsgivarens rehabiliteringsansvar och skyldigheter samt en kvalitetssäkrad företagshälsovård som en oberoende expertresurs.