Publicerad i Göteborgs-Posten 15 mars 2022
Förhandlingar om ett EU-direktiv om minimilöner pågår för närvarande mellan EU:s institutioner: rådet, parlamentet och kommissionen. Uppenbarligen ligger ståndpunkterna långt ifrån varandra, men det råder ingen tvekan om att det franska EU-ordförandeskapet arbetar hårt för att på mycket kort tid gå i mål. Från dansk och svensk sida har vi varit tydliga redan från det att vi fick de första signalerna om att ett förslag skulle läggas fram: EU får inte lagstifta om löner. Vi har arbetsmarknadsmodeller som har fungerat i mer än hundra år. Och lönen är den mest centrala delen i de kollektivavtal som reglerar våra arbetsmarknader och som förhandlas mellan arbetsgivare och fackföreningar. Vår modell har garanterat bra löner, hög sysselsättning och stark konkurrenskraft. Det är resultat som vi inte vill ska äventyras. Vi är medvetna om att det finns utmaningar och att människor på många ställen inte kan leva på sin lön. Men vi är övertygade om att dessa utmaningar varken ska lösas, eller bäst löses, genom EU-lagstiftning.
Finns samsyn
I både Danmark och Sverige finns det en samsyn mellan fackföreningar, arbetsgivare och regeringar i denna fråga. Tack vare det nära samarbetet mellan parterna - och mellan den danska och den svenska regeringen - har det varit möjligt att rensa bort tistlarna ur rådets ståndpunkt. Detta ändrar inte det faktum att vi inte vill ha direktivet - men det understryker att vi är eniga om att försvara våra modeller när det gäller. Hur ett direktiv än utformas kan ingen ge några vattentäta garantier för hur EU-domstolen kommer att tolka det.
Det är vår önskan och förhoppning att både den danska och den svenska regeringen kommer att hålla fast vid den linje som har antagits och att de kommer att samarbeta nära med varandra och med arbetsmarknadens parter i sina respektive länder. Vi litar på att detta kommer att ske – eftersom att samarbeta och hålla linjen är det enda vettiga. Både den svenska riksdagen och det danska Folketinget har tydligt klargjort att de inte vill att EU lägger sig i löneförhållanden.
Om Frankrike ska uppnå ett resultat under sitt ordförandeskap kan man befara att de kommer att göra eftergifter gentemot Europaparlamentet. Parlamentets ståndpunkt är mycket långtgående, och om de förslag som läggs fram blir verklighet kommer det att få omedelbara negativa konsekvenser för våra arbetsmarknadsmodeller. Det är därför viktigt att medlemsstaterna i rådet står fast. Och det är viktigt att det franska ordförandeskapet gör detsamma och inte kompromissar med Europaparlamentet, även om Frankrike gärna vill nå ett resultat under sitt ordförandeskap. Samtidigt vill vi dock påpeka att de danska och svenska ledamöterna i Europaparlamentet har gjort en enastående insats för att motarbeta förslaget till EU-lagstiftning om löner.
Enligt Lissabonfördraget har EU ingen behörighet att blanda sig i lönebildningen. Dessutom är det på inget sätt lämpligt att EU antar lagstiftning som inkräktar på välfungerande arbetsmarknadsmodeller, inte minst när det gäller löner och kollektivavtal. Varje eftergift till Europaparlamentet i förhandlingarna innebär att vi hamnar på ett sluttande plan.
Föra samman likasinnade
Vi vill därför tacka politikerna i riksdagen och Folketinget, regeringarna i Danmark och Sverige och våra ledamöter i Europaparlamentet för att de har lyssnat på och involverat arbetsmarknadens parter i arbetet med förslaget om EU:s minimilön. Och vi vill tacka för de ansträngningar som gjorts för att föra samman likasinnade länder och för att aktivt ha arbetat för att se till att det förslag som ligger till grund för rådets ståndpunkt i stort sett är formulerat på ett sådant sätt att potentiella skador på våra modeller kan ha minimerats. Vi skulle inte ha kommit så här långt om det inte hade funnits en bred överenskommelse och ett nära samarbete mellan våra regeringar och mellan arbetsmarknadens parter på skandinavisk nivå.
Vi stöder varmt och helhjärtat Danmarks och Sveriges medlemskap i EU, vars fredsbevarande betydelse inte kan överskattas, särskilt inte i dessa tider av krig i Europa. Vi är beredda att delta i diskussioner och förhandlingar om åtgärder som kan lösa de problem som onekligen finns på den europeiska arbetsmarknaden. Men när det gäller lagstiftning bör EU fokusera på sina kärnområden. EU-lagstiftning i frågor som bäst hanteras på nationell nivå är inte rätt väg att gå. Förhandlingarna om minimilön befinner sig i ett avgörande skede och uppmaningen till våra regeringar är nu helt enkelt:
Fortsätt att ha ett nära samarbete med arbetsmarknadens parter i era länder. Fortsätt att hålla ihop och stå fast. Allt annat riskerar att försvaga våra arbetsmarknadsmodeller.
Susanna Gideonsson, ordförande LO
Martin Linder, ordförande PTK
Mattias Dahl, vice vd Svenskt Näringsliv
Jacob Holbraad, administrerende direktør, Dansk Arbejdsgiverforening
Lizette Risgaard, formand, Fagbevægelsens Hovedorganisation