Makten på arbetsplatsen och i arbetslivet är en klassisk fråga för LO och för svensk arbetarrörelse. Sedan fackföreningsrörelsens framväxt under andra halvan av 1800-talet har en rad förslag och perspektiv lyfts fram. En grundfråga var hur arbetsgivarens enväldiga makt skulle brytas och hur arbetstagarna skulle få mer att säga till om. Sedan dess har förslagen både handlat om små förskjutningar av maktbalansen till stora strukturella förändringar, som 1970-talets förslag om löntagarfonder.
Makt genom starka fack
Den väg som hittills varit mest framgångsrik har emellertid varit att arbetstagarna genom starka fackliga organisationer kunnat påverka genom att sluta kollektivavtal om löneutveckling, anställningsskydd och arbetets organisation. Den påverkan har skett både genom centrala avtal och genom lokala överenskommelser. En förutsättning för det fackliga inflytandet har samtidigt varit att det på den politiska nivån drivits igenom reformer som säkrat den fackliga positionen. Det har bland annat handlat om lagar som reglerar anställningsvillkor, arbetsmiljö och skapar utrymme för det fackliga arbetet (som förtroendemannalagen).
Inflytande för arbetstagarna i en ny tid
I dag sker stora förändringar av arbetslivet. Globalisering och ny teknologi bidrar till att riva ner gamla strukturer och skapa nya. Parallellt med detta sker politiska förändringar som i många länder i Europa pressat tillbaka fackföreningsrörelsen, särskilt inom arbetargrupper. Allt detta innebär stora utmaningar för svensk fackföreningsrörelse och för LO i synnerhet. Det är också mycket som står på spel. Det existerar en stark korrelation mellan minskat inflytande för breda grupper av arbetstagare och sämre tillit i samhället. På individnivå innebär ett minskat inflytande ökad risk för ohälsa, stress och utanförskap. För LO handlar det om att skapa makt och inflytande för arbetstagarna i en ny tid.