Arbetsmarknaden i västvärlden har blivit mer segmenterad. Det finns växande grupper av sysselsatta som har ett tidsbegränsat arbete, en bemanningsanställning eller som har tvingats att bli egna företagare. Därutöver finns framväxande grupper på arbetsmarknaden som befinner sig i gränslandet mellan anställning och eget företagande. En gemensam egenskap hos dessa jobb är att de sällan täcks av kollektivavtal.
Tidsbegränsade anställningar vanligare inom handel och offentlig sektor
De olika formerna av osäkra och tillfälliga anställningar hänger samman som kommunicerande kärl. Om en form av osäkra och tillfälliga jobb stramas åt riskerar andra former att öka. För att påverka de osäkra jobben måste därför arbetsmarknadens parter och politiken ta ett samlat grepp på utvecklingen.
Segmenteringen av arbetsmarknaden varierar mellan olika branscher och tar sig olika former. Inom handeln och offentlig sektor är det exempelvis vanligt med tidsbegränsade anställningar medan det är mer vanligt med bemanningsanställningar inom industrin.
Skiktningen och ojämlikheten på arbetsmarknaden har gått betydligt längre i de flesta andra europeiska länder, men tilltar även i Sverige. I Sverige fortsätter de tidsbegränsade jobben att öka, men framför allt ökar de mest utsatta formerna av tidsbegränsade anställningar. Det sker också en svag men fortsatt ökning av bemanningsanställningar. När det gäller falska F- och FA-skattare saknas säker statistik, men det är troligt att även dessa fenomen blivit vanligare. Likaså har olika former av osäkra gig-jobb, däribland egenanställningar, blivit vanligare.
Icke-standardiserade anställningar
Arbetstagare inom LO-grupper har oftare ett otryggt och osäkert jobb än tjänstemän. Kvinnor har också oftare osäkra och otrygga jobb än män, vilket betyder att kvinnor i LO-jobb är kraftigt överrepresenterade när det gäller osäkra jobb på arbetsmarknaden. Kvinnor i LO-jobb arbetar också långt oftare deltid än andra grupper på arbetsmarknaden.
I en aktuell LO-rapport kallas dessa former av osäkra jobb för icke-standardiserade anställningar. Rapportförfattaren, forskaren Johanna Palm, konstaterar att dessa jobb sällan leder till etablering, det vill säga till fasta jobb, utan att individer tenderar att fastna i osäkra och otrygga anställningar. Då dessa anställningsformer dessutom är vanligare bland kvinnor, unga, kortutbildade, lågavlönade och utrikes födda finns en risk att de leder till ökad ojämlikhet.
Osäkra jobb underminerar de anställdas makt
I en annan rapport utgiven av Katalys, en tankesmedja som ägs av LO-förbunden inom 6F, skriver forskaren Johan Alfonsson att anställda med tillfälliga anställningar hamnar i ett ”nomadiskt tillstånd” där anställningarna kan liknas vid ett lapptäcke där de anställda hoppar runt mellan olika arbetsplatser för att täcka sina basala behov. En följd blir att de med tillfälliga anställningar får en flyktig relation till andra anställda. Det gör i sin tur att de hamnar långt från den sociala gemenskapen och ofta inte organiserar sig fackligt. Eller uttryckt på ett annat sätt: osäkra jobb underminerar de anställdas makt.
Arbetstagare med de mest tillfälliga och osäkra jobben kallas ibland för de med prekära anställningar. Det finns ingen entydig definition om vilka som ingår i gruppen, men ofta räknas sms-anställda och falska företagare dit. Denna grupp är särskilt svår att organisera fackligt och deras röster har svårt att tränga igenom i den politiska debatten. En facklig strategi för tryggare jobb måste inkludera även denna grupp, i annat fall finns risken att spänningarna ökar mellan LO-grupper med trygga jobb och de med osäkra jobb och få rättigheter.