Publicerad i Aftonbladet 14 januari 2016
Norden placerar sig i internationella rankningar som världens bästa region att leva i. Det är föga förvånande. Vi har bland världens högsta levnadsstandard och välfärdssystem som skapar möjligheter till utbildning, utveckling och frihet för alla människor. Vi har hög sysselsättningsgrad, en långt gången jämställdhet mellan kvinnor och män, vi har en modern arbetsmarknad, vi ligger långt framme i den tekniska utvecklingen.
Att fem avlägset belägna länder, som för bara hundra år sedan var präglade av stor fattigdom och utvandring, har nått dit de är i dag är ingen slump. Det är resultatet av de nordiska socialdemokraternas och arbetarrörelses kamp för frihet och jämlikhet, och av miljontals människors hårda arbete och fasta beslutsamhet om ”gör din plikt, kräv din rätt”.
Men nu utmanas själva grundvalarna för det som gör Norden starkt.
Precis som när globaliseringen tog fart för 25 år sedan säger högern i dag att det inte längre är möjligt att upprätthålla en hög välfärd och att vi i stället måste inrikta oss på sänkta löner och enkla arbeten. Då stod Norden inför en verklig utmaning, när förutsättningarna för den internationella ekonomin på kort tid ställdes om, med avreglerade kapitalmarknader och ett gigantiskt tillskott av billig arbetskraft från Kina, Indien och det forna östblocket.
Men den nordiska modellen visade sin styrka. Med investeringar i utbildning, omställning och gemensamma krafter lyckades Norden bättre än någon annan region möta de snabba och stora förändringarna.
Vi valde kompetenslinjen, inte låglönelinjen.
Så är det också i dag. Om vi ger efter för locktonerna om sänkta löner, fler tillfälliga anställningar och nedmonterad välfärd, så kommer Norden att förvandlas till länder där levnadsstandarden faller kraftigt. Där några få har mycket och där många fastnar i låglönejobb och våra länder tappar i produktivitet, omställningsförmåga och konkurrenskraft.
Internationella ekonomer har förundrats över hur väl de nordiska länderna har klarat av globaliseringen. 2012 startade SAMAK ett arbete för att se hur den nordiska modellen ska möta framtidens utmaningar. NordMod 2030-projektet pekar ut en ansvarsfull ekonomisk politik, de breda trygghetssystemen och ett bra organiserat och anständigt arbetsliv som de tre grundläggande pelarna i den nordiska modellen. Då måste vi värna om och utveckla dessa pelare, inte underminera dem. Det gäller inte minst i tider av snabba förändringar och kris.
Högern säger att vi måste montera ned den nordiska modellen om vi ska klara dagens stora utmaningar. Men de hade fel tidigare, och de har fel i dag. Det är tvärtom den nordiska modellen som kommer att göra att vi klarar oss bättre än andra.
Behovet av arbetarrörelsens eviga idé om frihet, jämlikhet, gemenskap och hårt arbete viktigare än på mycket länge.
Stefan Löfven
Jonas Gahr Støre
Mette Frederiksen
Antti Rinne
Arni Pall Arnason
Karl-Petter Thorwaldsson
Gerd Kristiansen
Lizette Risgaard
Matti Tukiainen
Gylfi Arnbjörnsson