Publicerad i Dagens Samhälle 4 maj 2020
Nyligen presenterades utredningen om en likvärdig skola – och det var skarpa budskap som regeringens utredare levererade. Skolans kompensatoriska uppdrag brister allt mer, familjebakgrundens betydelse för skolresultaten ökar och elever har blivit allt mer uppdelade mellan olika skolor utifrån socioekonomisk bakgrund. Det här är en allvarlig situation som angår oss alla. För skolan har inte bara betydelse för den enskilda individen utan också för samhället i stort.
Knappt hade regeringens utredare hunnit lägga fram sina förslag förrän Moderaterna och andra högerdebattörer var ute och vevade och fick det att låta som att skolvalet ska avskaffas. Det är ohederligt och olyckligt, särskilt med tanke på att utredningen innehåller flera skarpa förslag som på allvar skulle kunna göra svensk skola mer likvärdig.
I stort är förslagen i linje med de lösningar som LO tillsammans med lärarfacken tog fram 2017 i samarbetsprojektet Likvärdighetsagendan.
Att kötid inte längre ska få användas som urval till skolor är ett viktigt och välkommet besked. Kötid är en starkt bidragande orsak till den ökade skolsegregationen. Det går inte heller att rättfärdiga ett system där barns chanser till att få en plats på en skola avgörs av hur snabbfotade föräldrar de har, eller vilken tid på året barnet fyller år. Med förslagen om ändrade och reglerade urvalsregler för skolvalet ges alla barn samma chans.
Genom en gemensam antagning för både kommunala och fristående skolor och som administreras av Skolverket blir skolvalet också mer rättssäkert och transparent. För med dagens ordning, där friskolor själva administrerar sin antagning, finns det ingen insyn. Det blir också mer effektivt än när varje kommun och enskild huvudman administrerar skolvalet själva.
Att kommunerna ska få göra avdrag i skolpengen till friskolor med motiveringen att kommunala skolor har ett större ansvar är ett högst rimligt förslag. Lika villkor ska inte per automatik innebära lika resurser. Resursfördelningen måste utgå från vilket ansvar en skola har. Och det yttersta ansvaret för skolplikten har kommunerna och därmed högre kostnader. Det måste de naturligtvis också få täckning för.
En friskola däremot kan välja att fylla sina klasser och en skola optimalt och det är förklaringen till att de kan göra sina övervinster. Skillnader i åtaganden, förutsättningar och behov måste såklart också avspeglas i resurstilldelningen.
Utredningen föreslår även att en regional Skolverksorganisation ska inrättas. Det är ett välkommet besked. En tydlig regional närvaro innebär ökad lokal kännedom om förutsättningarna och förbättrade möjligheter att identifiera skolor i behov av stöd och insatser.
De åtgärder som nu föreslagits är inte kontroversiella på något sätt och borde vara lätt för det stora flertalet partier att ställa sig bakom. Eleverna och vårdnadshavarna har med de här förslagen fortsatt möjlighet att önska en skola. En gemensam antagning är mer rättssäkert och effektivt och resurserna kommer att fördelas mer rättfärdigt och samhällsekonomiskt effektivt utifrån vilket ansvar och behov en skola har.
De klyftor som skapas i skolan präglar samhället i stort och påverkar allt från arbetsliv till hälsa. Vi kan inte acceptera att skolsystemet misslyckas med att kompensera för elevers skilda grundförutsättningar. Därför är det hög tid att alla partier släpper sina politiska käpphästar och fokuserar på vad som är till gagn för samhället som helhet.
Therese Guovelin , LOs förste vice ordförande
Mattias Samuelsson , utredare LO