Tryggare på andra sidan sundet? – Om flexicurity i Danmark

LO-rapporten ”Tryggare på andra sidan sundet?” tar upp ämnet flexicurity i Danmark.

Flexicurity är en sammanslagning av de engelska orden flexibility och security. Ordet flexicurity signalerar att flexibilitet och trygghet inte behöver vara varandras motsatser för att nå god ekonomisk utveckling och hög sysselsättning. Synsättet står emot bilden att flexibiliteten i regelverken ensidigt måste öka för löntagarna för att arbetslöshet ska kunna bekämpas.

I Danmark beskrivs flexicurity som en tredelad modell med aktiv arbetsmarknadspolitik, generösa ekonomiska stöd vid arbetslöshet och flexibel arbetsrätt. Starka kollektivavtal och trepartsöverenskommelser är avgörande förutsättningar för en väl fungerande dansk modell med rörlig arbetskraft, liksom utbildning i olika former för arbetskraften.

En stark ekonomisk utveckling och balanserad ekonomisk politik är förutsättningar för att modellen ska kunna ge den höga sysselsättning som råder i det danska fallet. Att arbetskraftsutbudet och sysselsättningsgraden kan öka ännu lite mer är viktigt på längre sikt för att modellen ska kunna fortsätta vara generös i ersättningssystemen och arbetsmarknadspolitiken.

Svensk och dansk ekonomi är mer lika än olika, med hög sysselsättningsgrad och god förmåga till omställning. Under åren i början på 2000-talet har dock den danska sysselsättningen utvecklas mer positivt än den svenska. Samtidigt har produktivitetsutvecklingen i Sverige ökat snabbare den danska. De stora framtida utmaningarna för dansk och svensk ekonomi är mycket lika. Sysselsättningsgraden måste höjas och antalet arbetade timmar öka. För dansk del handlar det främst om de äldre och personer med utländsk bakgrund. Båda länderna har en stor utmaning med att i så hög grad som möjligt rehabilitera de grupper som står utanför arbetskraften av sjukdomsskäl. Båda länderna har också en gemensam utmaning i att förbättra resultaten från utbildningssystemet.

Den danska modellen är främst förändrad genom arbetsmarknadens parters ökade ansvar för den makroekonomiska utvecklingen vid förhandlingar om löner och arbetsvillkor efter krisen på 1980-talet. Det har gett utrymme för en ekonomisk politik med många år av expansiv finanspolitik utan ett ökat inflationstryck. Regelverken på arbetsmarknaden är främst reformerade för a-kassan, socialbidragen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken med inriktning på att öka arbetskraftsutbudet. De kollektivavtalsreglerade ändringarna framstår som relativt små, även om de är svårare att överblicka.

Den danska reformpolitiken har varit utsträckt över en längre tidsperiod. Ett gradvis genomförande av reformer genom lagstiftning kring arbetsmarknadspolitiken som kombinerats med kollektivavtalslösningar, har bäddat för en balanserad och positiv utveckling. Sysselsättningen har kunnat öka genom en ekonomisk politik som underbyggt efterfrågan och haft stöd i en god underliggande internationell utveckling. Kreditpolitiken har stimulerat den privata konsumtionen under den period då ekonomiska reformerna genomförts på arbetsmarknaden och därigenom varit en viktig del i att bidra till att öka sysselsättningen.
Reformerna i a-kassan och arbetsmarknadspolitiken har bidragit till ökat utbud av arbetskraft och därigenom underlättat utvecklingen.

Det går inte att överföra den danska modellen för flexicurity på Sverige eftersom den är utvecklad över lång tid och i sin specifika kontext. Båda modeller klarar att hantera omställning mycket väl och ger goda utfall.

Det finns dock skäl för Sverige att utvärdera de danska reformerna av den aktiva arbetsmarknadspolitiken närmare för att se om det finns något att lära där.